För några dagar sedan började jag få lite sådär smått ont i magen som jag då trodde berodde på mina nya byxor.. (nytt=taaajt) magontet fortsatte även nästa dag, och igårkväll när jag gjort mig i ordningen för festen och satt och väntade på Erik som skulle köra mig, blev det hela ännu värre, min högra sida krampade varje gång jag andades eller rörde mig. Misstänkte då att jag sträckt mig och försökte slå bort tankarnam, förgäves!

När Erik väl kom hem låg jag och grät på soffan av smärtorna och förstod då att det var bara att ta av sig kläderna och gå och lägga sig. När jag väl somnade med krampen och skuldkänslorna av att jag aldrig kom iväg, sov jag som en stock för att sedan vakna vid sextiden och kunde känna värken. Misstänkte då att det kunde vara blindtarmen så ringde pappa för å se om han kunde komma ihåg hur det kändes för honom innan han opererade bort den, vilket han inte kunde. Så det var bara att ringa sjukvårdupplysningen för att få reda på att jag direkt skulle ta mig till akuten.

Väl inne där efter x antal prover och tryckade, lyssnande och kännande fick jag konstaterat att det antagligen inte var blindtarmen utan istället en svår urinvägsinfektion som spritt sig till njurarna. Jag tror ingen kan förstå min lättnad där även om det antagligen gjorde minst lika ont. 

Nu har jag iallafall fått min antibiotika som skall intas två gånger om dan och har det sedan inte blivit bättre så får jag åka in igen. Hoppas hoppas på att jag blir bra. Nu vet ni iallafall vad som hände så jag hoppas ni håller tummarna för mig!