Tankar
Jag och en utav mina kompisar hade en minst sagt intressant diskussion igår, vi satt och pratade lite om man verkligen kan lite på någon till hundra procent eller om man bara är naiv? Till exempel, hur kan man vara 100 procent säker på att man aldrig kommer bli bedragen av den eller dem man älskar. Man kan ju aldrig veta helt säkert vad personen i fråga tänker eller tycker. Man kan fråga och hoppas på att man får ett ärligt svar men kan ju aldrig veta helt säkert.

Jag skulle uppskatta min tillit på min pojkvän/sambo till 99 procent, jag tror aldrig att han skulle såra mig genom att bedra mig men det finns fortfarande en liten procent som talar emot mig. Han har gjort och kommer göra många andra dumma saker som kommer såra mig, precis som jag kommer såra honom, självklart en aning ovetandes för man vill väl aldrig såra någon man älskar medvetet. Men vad vet jag vad som händer i framtiden, vilka frestelser och situationer han kommer utsättas för? Trots att vi lever tillsammans väljer jag min väg och han väljer sin. Vi kommer inte alltid befinna oss på samma platser.
Jag hoppas och ber att det aldrig kommer hända och att han alltid kommer hålla mig i handen, men skulle det mot min tro ändå hända hoppas jag att han har förmågan att vara ärlig och berätta det. Det är det enda jag begär.
Min kompis delar inte mina åsikter, inte riktigt iallafall och jag beundrar hur man har modet att lita på någon till 100 procent. Jag vet inte om det bara är jag men jag tror inte man kan lite på någon annan än sig själv till hundra procent.
Jag är livrädd för att vara naiv, rädd för att bli lurad och utsättas för något jag inte är beredd på. Därför påminner jag mig själv att den där lilla procenten, den finns där.

Comments
Trackback