An endless lovestory
Sitter just nu på en nedsläckt buss någonstans mellan Halmstad och Göteborg, än så länge har tiden gått fort och det enda jag kännt av är lite domningar i gumpen min. Nu verkar det dock som att de flesta har somnat och jag passar på att sträcka ut benen i gången. Jag älskar verkligen och resa, har en liten checklista inskriven i hjärnan som jag automatiskt prickar av efter varje ny stad och land. Känns nästan som en tvångstanke, innan jag dör skall jag ha rest igenom alla kontinenter. Bussresor är ändå inte så farliga, iallafall inte på natten.
En sak hatar jag dock, att säga hejdå till älsklingen. Fast han vet, han vet och accepterar att detta är något jag älskar och det fina är att han aldrig skulle hindra mig från att göra sådant som jag älskar.
Första tiden gick iallafall bra, sen satte jag på filmen one day, någon som sett den? Tårarna började rinna och jag var tvungen att smsa Erik. Han är verkligen mannen i mitt liv, skulle inte kunna tänka mig ett utan honom. Inne på vårt sjätte år tillsammans, sedan jag var 15, vem hade kunnat tro det? Men nu vet jag att det är med honom jag kommer spendera mitt liv, vi kommer så småningom gifta oss och skaffa ett eller två eller flera barn. Så länge det är med honom så jag lycklig.
Nu måste jag nästan sätta på en läskig film så att tårarna slutar rinna. Saknar honom redan, älskar och sakna honom. Det är bra, har dock saknat min Maria i evigheter så henne ska jag krama ihjäl, den här helgen kommer bli grym och när jag kommer hem vet jag att där är en eller två som väntar på mig.
Puss på er!
ironic?
Comments
Trackback
